lonleyness sucks, bigtime
Mörkret är framme. Mamma är borta. Jag är kvar. Ensam, egen förtvivlan i dimman.
Blind. Vill se framtiden och vart den för mig.
Halsar upp det sista reisling vinet. Det är mer som en sur uppstötning än som liljekonvaljer rinnande ner för halsen. Mjukt och sött.
- risigt vacker, läppar som sammet. Hår i gucci-style-
Ensam inatt.. vägrar låta den döda mig.
Blind. Vill se framtiden och vart den för mig.
Halsar upp det sista reisling vinet. Det är mer som en sur uppstötning än som liljekonvaljer rinnande ner för halsen. Mjukt och sött.
- risigt vacker, läppar som sammet. Hår i gucci-style-
Ensam inatt.. vägrar låta den döda mig.
den barmhärtige samariten
Pappa sa en gång till mig att "livet blir vad man gör det till". Inspiration.
Jag gör så mycket att livet en dag inte räcker till.
Jag suckar.
Jag tittar ut genom fönstret och ser livet blåsa iväg.
Jag gråter.
Jag vill vara liten igen och springa runt barfota.
Jag ler.
Livet är så mycket mer än det vita guldet jag dricker.
Den barmhärtige samariten, läser jag och skrattar.
Påhitt.
Finns ingen barmhärtighet här. Hittar ni den, slå mig en pling!
Pappa va mitt ljus, det va han som torkade upp mig när jag låg på golvet i en pöl.
Ikväll tänder jag ett ljus för honom och alla andra som lever ett liv med en skugga över ansiktet.
1..2..3..
Numera går sonaten på tomgång dygnet runt. Det har inte gått för långt, men det har gått långt. Så jag söker upp moster. Hon ligger raklång med huvudet i en kamelia och vinet i en djärv vinkel i kristallglaset.
- Är du ok? undrar jag försiktigt. Mammas sätter sig upp. Håret har lossnat ur svinryggen och slingor singlar sig i serpentiner runt den vetevita hyn.
Sedan berättar hon - hasplande - och allt gammalt rödvinssvammel faller på plats. Hon spiller historien om pappa och sommaren med honom. En svettig sexsommar på den franska landsbygden anno sent åttiotal. Om en förälskelse så giftig att den lämnade handleder i trasor och resten av livet i obetydlighet. En ung kind mot ett skäggigt bröst. Sedan hjärtan i sönderslitna spillror och hundra år av ensamhet.
Kan inte låta bli att stirra kallt på mamma i de rödvinsrandiga läpparna. Med ögon draperade i olustrynkor. Kindvalv stämplade med mascara. Kanske bäst att hålla henne undan speglarna. For personal amusement.
- Är du ok? undrar jag försiktigt. Mammas sätter sig upp. Håret har lossnat ur svinryggen och slingor singlar sig i serpentiner runt den vetevita hyn.
Sedan berättar hon - hasplande - och allt gammalt rödvinssvammel faller på plats. Hon spiller historien om pappa och sommaren med honom. En svettig sexsommar på den franska landsbygden anno sent åttiotal. Om en förälskelse så giftig att den lämnade handleder i trasor och resten av livet i obetydlighet. En ung kind mot ett skäggigt bröst. Sedan hjärtan i sönderslitna spillror och hundra år av ensamhet.
Kan inte låta bli att stirra kallt på mamma i de rödvinsrandiga läpparna. Med ögon draperade i olustrynkor. Kindvalv stämplade med mascara. Kanske bäst att hålla henne undan speglarna. For personal amusement.
lite av en tanke
Våren har en speciell kyla. Tyst, trött och utan hopp, som den sista och jobbigaste gästen på en fest. Som somnat på toaletten och vill fortsätta börja dansa när taxin står på tomgång på gatan.
Så tänker jag mig döden nu. Inte som ett stort tyst novembermörker, utan som den där torsdagskvällen i april när löven
är gröna på träden, och budbilarna fyller på uteserveringarnas kylar med rosévin. Den övergivna blommiga klänning som tinat fram efter vinterns snö och ligger smutsig och bortglömd bakom idegranen på Villagatan.
Det är något i luften i kväll. Känner ni det också? Jag kommer inte att kunna sova, och jag kommer inte att vara riktigt
vaken och jag kommer definitivt inte att kunna vara ensam.
noter på ett papper
Den är för alla er, sjunger jag ut genom fönstret. Ingen lyssnar.
tyllfållar och rödvinsbabbel
Jag är handikappad. Inte så jag har ett snett ben eller en hjärnskada. Men det finns saker i livet man bara måste ha. Som en drog. Överlever inte utan den. Inte överdrivet med adjektiv.
Känner ni igen er?
Just idag gick min drog sönder. River naglarna i ansiktet och lämnar efter mig röda streck.
Varför just nu din idiot.
Jag ska kasta dig åt helvetet där du hör hemma.
Gömmer mig i spets och utdragen mascara.
God Natt Sverige !
million dollar bitch
Tänder en cigg. Låter röken röra sig i virvlar över överkastet. Vilar cigaretten i askfatet på nattduksbordet och upptäcker den förra, som jag glömt röka, som långsamt förvandlas till aska.
Jaja, vaknade och värmde mammas egenimporterade hallonvin lite på spisen och hällde det i gårdagens 7elevenkaffemugg och gick till skolan. Vi får nämligen dricka kaffe på lektionerna, så det är alltså en fullständig personlig seger.
Jaja, vaknade och värmde mammas egenimporterade hallonvin lite på spisen och hällde det i gårdagens 7elevenkaffemugg och gick till skolan. Vi får nämligen dricka kaffe på lektionerna, så det är alltså en fullständig personlig seger.
sömnlös
Utanför de blanksvarta rutorna faller nattregnet. Jag sitter på golvet i skenet framför kakelugnen. Försöker andas, men luften i rummet räcker inte till. Jag är rädd. Livrädd. På hela dagen har jag inte ens vågat mig ned på gatan. Skräckslagen att någon ska se mig. Känna igen mig och ropa något, ropa att jag inte är den jag är att jag...nej förlåt. Det här blir osammanhängande.
Jag vill inte tala mer. Spy ut en massa vokaler, som ändå inte är sanning. Fråga hur jag mår. Bra. Kommer jag svara och titta ner i marken. Och konstigt nog. Nöjer vi oss alla med det. Ett svar: bra!
Som att alla här på planeten Jorden, skulle må bra exakt varje dag.
Just därför stannar jag inne. Pratar med Esme i telefon och sipprar Diamant mellan låren. Landar på päls-mattan och mitt röda läppstift är plötsligt över hela mitt ansikte.
Jag mår bra!
i am standing strong
Min tunga är så misshandlat trött att varje klunk svider som gift. Jag fortsätter plikttroget ändå. Det är trots allt tisdag. Belönar mig med källar-kallt vin från pappas begravning. Sista dagen på jorden. Horisontal och övermannad.
Det mörkbruna golvet fräter min rumpa i bitar.
Sitter på golvet och fryser medans mamma spelar Joni Mitchell i köket och dansar i en gammal Clifford-klänning.
En dröm, inbillar jag mig. Eller är det reislingvinet som talar i gåtor nu igen?
Varför just mamma, frågade jag pappa i min illusion. Hon fick allt han nånsin ägt. Hon bor i hans lägenhet.
Shoppar Marlbro Lights och dyra märkes klänningar för att dölja sin snövita barm, för alla hans pengar.
- hår i trasor, smala läppar i sprickor och gårdagens smink i en pöl -
Det mörkbruna golvet fräter min rumpa i bitar.
Sitter på golvet och fryser medans mamma spelar Joni Mitchell i köket och dansar i en gammal Clifford-klänning.
En dröm, inbillar jag mig. Eller är det reislingvinet som talar i gåtor nu igen?
Varför just mamma, frågade jag pappa i min illusion. Hon fick allt han nånsin ägt. Hon bor i hans lägenhet.
Shoppar Marlbro Lights och dyra märkes klänningar för att dölja sin snövita barm, för alla hans pengar.
- hår i trasor, smala läppar i sprickor och gårdagens smink i en pöl -
tonårsångest
Det är bara tonårsångest som du skriker. Bullshit i mina öron.
Ni som säger att livet är hårt för att ni inte får som ni vill. Stränga föräldrar som säger åt er att inte dricka alkohol.
Ja, visst är det synd om er. Men tänk dom som får göra exakt som dom vill. Och föräldrar som inte bryr sig ett piss. Hamna bland droger och annat crap bara för att den inte hade föräldrar som skyddade er från detta helvete.
Dom.. har ett hårt liv. Dom sitter i skiten och vet inte ens vad livet handlar om än. Skolan är bara en byggnad och mat är nåt som man bara får på helger hemma när morsan är så full att hennes moderskänslor krupit fram genom porerna. För att sedan sitta och gråta för att vinet är slut.
Visst låter erat liv lite bättre nu?
Jag säger inte att detta är mitt liv.
Jag har ett liv, men detta är ingenting.
Jag har levt många år, mer än 10 men mindre än 30.
Och vet att helvetet inte är långt ifrån nu.
Att himlen inte är så nära som jag trodde.
Jag har en lång väg kvar.
Den lilla skärva av överklass som jag tillhör kan inte ge upp i förtid.
ingentinget
Kommer genom dörren och en svärm av Marlbro Light rök träffar mitt glansiga ansikte. Andas in och hoppas att cancern träffar mitt i prick. I lungan, hjärtat whatever. Som att jag skulle bry mig. Som att nån skulle bry sig.
Lade handen som en sköld över ansiktet: ser ni inte mig ser jag inte er. Snubblade mig fram över den skitiga arab mattan mamma köpte i turkiet. Där hon träffade den enda personen jag alltid för resten av mitt liv kommer spy galla på av kärlek. Kärlek av galla. Eller har gallan jag spytt skapat kärleken som ett band mellan två parter?
Jag kan inget om kärlek.
Knulla, supa och plötsligt hamna i landet ingentinget, det är jag jävligt bra på. Har jag hört.
Lämnar livet som äcklig tonåring och öppnar en flaska Diamant och tänder 98 ciggen för idag.
Ciggaretter: nackdel, du dör innan 50. Fördel, du dör innan 50.
Lade handen som en sköld över ansiktet: ser ni inte mig ser jag inte er. Snubblade mig fram över den skitiga arab mattan mamma köpte i turkiet. Där hon träffade den enda personen jag alltid för resten av mitt liv kommer spy galla på av kärlek. Kärlek av galla. Eller har gallan jag spytt skapat kärleken som ett band mellan två parter?
Jag kan inget om kärlek.
Knulla, supa och plötsligt hamna i landet ingentinget, det är jag jävligt bra på. Har jag hört.
Lämnar livet som äcklig tonåring och öppnar en flaska Diamant och tänder 98 ciggen för idag.
Ciggaretter: nackdel, du dör innan 50. Fördel, du dör innan 50.
Som i en bok
Idag. Just nu. Gjorde jag som en annan, startade en blogg. Varken vill eller kan hålla käften längre. Jag kvävs av lögnerna, brinner upp innifrån och ut. Tar den lilla silversaxen och klipper sakta upp stygnen från munnen.
Luft. Frihet.
Jag ska berätta en saga. Den är surrealistisk och ond i mina våta ögon.
Torkar bort mascaran och tar en klunk av mammas hallonvin i mitt sköra kristallglas.
Sväljer ångesten så jag inte ska bita sönder glaset och kasta skärvorna på min egen spegelbild.
Tvingar tanken till nåt gott. Men i verkligheten en mardröm. Som i en bok.
Sagan om Sofie. Hon som hoppade först.
Luft. Frihet.
Jag ska berätta en saga. Den är surrealistisk och ond i mina våta ögon.
Torkar bort mascaran och tar en klunk av mammas hallonvin i mitt sköra kristallglas.
Sväljer ångesten så jag inte ska bita sönder glaset och kasta skärvorna på min egen spegelbild.
Tvingar tanken till nåt gott. Men i verkligheten en mardröm. Som i en bok.
Sagan om Sofie. Hon som hoppade först.
