faktorX

Vi bygger våra murar. Murar som ingen ser. Murar som bara finns för dig när dom behövs. Och ibland, då och då, händer det att en spricka uppstår. Man står kvar, ovetandes om vad som kommer komma. Klarar jag mig? ska jag fortsätta gå? kommer det göra ont, lämna stora sår och blodfläckar efter mig? Dumma frågor jag vet. Jag vet att det kommer ta emot och att ibland, då och då, kommer jag vilja sätta händerna över ansiktet och göra som när man var liten. Bara förvinna. In i en annan värld där tårar och sönderslitet hår inte existerar. Jag vill glömma det som hänt, fokusera på nuet och öppna en till vinflaska. Den enda trösten, min bästa vän och kompanjon. Med den i min hand regerar jag världen runt om mig och allt jag sätter tanken på lyder min minsta vink. Jag sätter upp min mur runt om mig och glömmer. Vill inte tänka, vill inte veta. Sprickan som uppstod fyller jag med min ångest, mitt hat och alla skrik. För att ikväll är jag drottning, högst upp på muren och det enda jag vill är att laga min mur så jag kan fortsätta med mitt liv som en spegelglans av månen på vattnet.