MY PARTNER IN CRIME

Jag minns första gången jag såg dig. Jag minns första gången jag höll dig och hur jag övervägde om jag skulle lägga mina läppar mot din mynning. Känslan var mäktig. Jag hade min chans. Ingen skulle få reda på det. "Det här är vattentätt" vet jag att jag viskade till dig. Du sa ingenting tillbaka. Så som respons på din avhållsamhet tog jag steget. Jag höll i dig hårt, som om jag var rädd för att förlora dig. Även fast jag knappt kände dig. Jag hade sett dig på fester och folk har berättat om dig. Om vilken glädje du spred bland mina medmänniskor. Dom blev varma och öppna i din närhet. Skratten flödade och skämten rullade på som om det inte fanns någon morgondag. Jag hade avundats alla som fått vara med dig. Lärt känna dig och dina magiska krafter. Du blev min bästa vän redan innan jag visste vad du skulle göra med mig. Förstöra mig och ge mig demoner jag kommer få handskas med resten av livet. Idag hatar jag dig.
.
Jag satte flaskan mot munnen. Och sen var jag fast. Första klunken sved som gift ner i strupen. Men sen värmde du mitt bröst. Gled in i mitt hjärta och varenda cell i min kropp hade nu fått smaka på ditt innehåll. Jag förundrades över hur äcklig jag tyckte du var. Men jag tog en klunk till. Och en till. Det var inte först förns efter ett glas jag kunde känna mig rogivande och fridfull. Jag lutade mig tillbaka i soffan och förstod. Jag förstod nu varför mamma alltid valt dig framför mig. Du gav en självförtroende, gav mer hopp om framtiden, och alltid till hands. Du var alltid där för henne när ingen annan var det. Och då var du där för mig med. När jag behövde som mest tröst. När jag var söndersliten och bortom all hjälp. Jag älskade dig och vad du kunde göra med mina tankar och min ilska. Med min ångest och depression. Sömnbrist och humör.
.
Jag älskade dig så mycket att jag blev fast i ditt hårda grepp. Som jag aldrig kommit ur. Du styr mig dag som natt. Du bestämmer vad jag får och inte får göra. Jag tappade bort mig själv på vägen i sökandet av din tröst. Och nu orkar jag inte längre. Detta är ett rop på hjälp. Hjälp mig bort från helvetet jag själv förorsakat. HJÄLP!!
.
Jag hatar dig. . .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0