DET UPPENBARA
Det är jobbigt att veta att man en dag kommer dö. Bara tanken av att veta att man kommer dö är ångestframkallande. Känslan av att man är maktlös och att vi alla ligger under den store mannens händer är något vi gärna inte tänker på. Vi har inget annat val än att bara gå runt och vänta på dagen då alla tar sitt sista andetag. Många glömmer bort döden. Som att den aldrig kommer komma. Man förtränger tanken. Låtsas som om att döden bara är något man ser i filmer och läser i tidningen. Så vi lägger döden längst ner i sopkorgen och glömmer. För vem vill dö? egentligen...
.
Jag kan inte säga att jag vill dö. Men jag kan heller inte säga att jag är speciellt sugen på att leva heller. Jag har hamnat någonstans mitt emellan. Vilken väg ska jag välja och vad gör jag om jag väljer fel? har jag ångerrätt på mitt val eller får jag ett tillgodo kvitto? Nej nej det var verkligen inte meningen att skämta till det. Men hela denna diskussion om döden är så patetiskt bisarr. Alla pratar som om dom vet. Dom vet tydligen att vi kommer komma till himlen, eller vi kommer födas som en annan människa, ett djur, eller så blir allt bara svart. MEN HAR NI DÖTT OCH KOMMIT TILLBAKA MED ERA SVAR? nej. Skulle inte tro det heller. Ni pratar om döden som om ni inte är rädda för vad som komma skall. För ni VET ju vart ni kommer hamna. Eller hur!? Hur kan ni blunda för det uppenbara?
.
Jag kommer att dö. Även du som läser det här kommer att dö. Du kommer att dö. Lär dig det redan nu och sopa inte döden under mattan. För någon dag kommer döden inknallandes till just DIG för det är du som håller nummerlappen i handen. Var förberedd. För det är inte tomten som kommer och vill ha mjölk och kakor. Det är ett liv han är ute efter. Ni kanske fattar poängen? jag säger det igen bara för att få dig att fatta det ännu en gång.
.
Du kommer att dö!
Kommentarer
Trackback
